Vi har ett fik i närheten av jobbet som faktiskt kvalar in på alla kravställningarna, ja förutom på en förstås..det är svindyrt. Men filosofiska små luncher med sig själv får kosta, när allt annat är rätt!
När jag var liten vågade jag nästan inte göra någonting själv, jag hade till och med svårt att gå över torget själv för det kändes så utlämnande.
Allt grundar sig i min rädsla för att bli uttittad och bedömd. Jag riktigt hörde hur folk tänkte ”så du går själv och det kan ju bara bero på att ingen annan vill gå med en sån som dig, stackars sate”.
För några år sedan när jag hade varit singel ett längre tag hade jag en otrolig lust att resa men ingen av mina vänner hade tid eller pengar att följa med. Jag tittade mig djupt i ögonen (i spegeln) och sa
”- Om du ska gå och vänta hela livet på att träffa någon att göra roliga saker med så kommer du aldrig få ha roligt!”
Sagt och gjort bokade jag en resa till staden som aldrig tar slut på sevärdheter, Rom. Det var verkligen ett jättekliv som gav mig magont flera veckor innan avresedatumet, men jag överlevde och inte bara det, jag hade roligt! Jag gick på opera, såg Vatikanen, jag åt till och med en 3-rätters middag på restaurang helt själv. Det gav mig en och annan insikt om hur mycket jag faktiskt kan göra själv!
Kändis vid spanska trappan Lilla jag vid Fontana di trevia
Gumball3000 i Rom 2005 Påven
Ett år senare åkte jag på en 4veckor lång backpack resa till norra Thailand med min bästa kompis, mig själv ; )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar