Hörselkliniken

Vi var idag med Olivia på Karolinska för att kolla hennes hörsel. De gjorde tre undersökningar.

Trumhinnans rörlighet 

Tympanometri görs för att upptäcka om trumhinnan är skadad eller om det finns ett avbrott i hörselbenskedjan. Audionomen använder en apparat som kallas tympmätare för att täppa till örat och sedan manipulera trycket i örat. 

Genom att först öka trycket utanför trumhinnan och sedan gradvis sänka det, kan man mäta trycket innanför trumhinnan. När trycket utanför trumhinnan blir detsamma som det innanför svänger trumhinnan som mest och man kan se om rörligheten i trumhinnan fungerar bra.

Det här testet kittlade tydligen för Olivia tyckte att det var jätteroligt.

Olivias trumhinna var stel och rörde sig inte som den skulle.

Otoakustiska emissioner (OAE)

Små rörelser, så kallade otoakustiska emissioner, bildas när örat bearbetar ljud. Hos alla människor med fungerande hörselorgan, det vill säga hörselgång, trumhinna, hörselben och inneröra kan OAE registreras med hjälp av känslig utrustning.

Undersökningen går till så att du får sätta in en särskild propp i hörselgången som sedan skickar in en rad klickljud i örat. Om hörseln fungerar registreras OAE som svar på detta klickljud. Om resultatet visar inga eller svaga OAE måste din hörsel utredas ytterligare.

Olivia visade svag OAE.

Tonaudiometri

Hörseltest med 2 olika hörlurar. För att kunna göra ett så bra undersökning som möjligt görs hörselmätningen i ett ljudisolerat rum.

Undersökningen går till på så vis att du får sätta på dig hörlurar och lyssna med ett öra åt gången på en serie rena toner. När du hör en ton markerar du det genom att bygga en kloss. De svagaste tonerna som du kan uppfatta kallas hörtrösklar och registreras samtidigt i ett diagram, ett så kallat audiogram. Tonerna ligger inom frekvensområdet 125-8000Hz, vilket motsvarar ljudspektret för tal.

I ett fullständigt tonaudiogram ingår också en benledningsmätning. Det går till så att en så kallad benledningstelefon, som är en slags vibrator, sätts mot skallbenet bakom örat. På det sättet passerar inte ljudet hörselgången, trumhinnan eller hörselbenen, utan du kan höra ljudet direkt i snäckan i innerörat. Om du hör ljudet bra genom en benledningstelefon så är det inte fel på nervcellerna i snäckan, hörselnerven eller nerverna upp till hjärnan.

Ljudstyrka och förmågan att höra brukar anges i decibel (dB). När du blir undersökt jämförs resultatet med unga och friska människors ännu helt oskadade hörselförmåga, vars hörtröskel anges till noll decibel. Hur svårt du har att höra beror på hur många toner, eller frekvenser, som är nedsatta i örat. Ju fler som skadats, desto svårare är det att uppfatta ljud korrekt. Här följer en översiktlig beskrivning av olika resultat:

• Vid 0-20 decibels hörselnedsättning hör du bra, i detta intervall ligger de flesta människor.
• Vid 30 decibel hörselnedsättning blir det märkbart att du hör dåligt.
• Vid 40 decibel har du lite svårt att höra svagt tal också på nära håll. 
• Vid 60 decibel har du svårt att uppfatta vanligt tal och du blir beroende av hörapparat

Läkaren testade vid 60 decibel och tyvärr missade Olivia en heldel redan här, främst låga djupa ljud.

Testet med de andra hörlurarna (benledningsmätning) gick något bättre. 

Läkaren såg vatten i båda öronen och vi måste därför på ytterligare ett besök där de med hjälp av mikroskop bedömer vilka åtgärder man ska ta beroende på hur mycket vatten det är. Det kan vara från att låta det torka ut av sig själv till att sätta in rör. 

När vattnet är borta ska alla hörseltester göras om för att se om det är det var vattnet som orsakade hörselnedsättningen eller om det finns ytterligare problem.