Det kanske är naturligt eftersom alla runt om kring oss antingen är gravida eller nyligen fött barn, men allra mest är det nog för att tiden springer iväg med oss!
Vi har båda passerat 30 för några år sedan, men våra ”biologiska klockor” sackar efter och pekar mer på 27-28.
När vi lunchade med en gemensam väninna härom veckan frågade hon med seriös röst om vi inte vill ha ett kärleksbarn med våra killar.
Jag och min kompis tittade båda på varandra, och vi svarade i kör, vad har kärlek till en kille med barn att göra?
Nej, mentalt redo är vi inte men alla säger iofs att mentalt redo för barn blir man aldrig. Men hur ska man då veta vad man vill när man inte har en ”livmoder som värker efter barn”?
Man kan göra miltals långa listor med för- och nackdelar men den absolut största nackdelen med att inte få barn måste ändå vara, att man faktiskt inte vet om man ångrar sig om 10-15 år, när det är för sent?
Det mest tilltalande argumentet jag hört hittills gav min kompis (som redan har 2 små killar) ”Det bästa med barn är framförallt att man blir så himla kär i dom, man är liksom konstant lite kär, dessutom är barn en trevlig accessoar” ; )
Elvira 2 dagar gammal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar