I min lilla lilla glaskula

Jag var för någon vecka sedan på Musikalen med min mamma. I pausen tittade jag runt på de som satt i publiken, jag blev mer och mer förbryllad. De var som att jag inte var i ”mitt” Stockholm längre, det var härliga hockeyfrillor, jeansjackor, storlek 42-52 och så mycket dresscode ”a la Gudrun Sjödén” att jag misstänker att alla Gudruns anställda faktiskt var där på firmafest!

Vart kommer dessa människor ifrån? I min vardag ser jag dom inte, varken på jobbet, gymmet eller i bekantskapskretsen. På jobbet har alla tjejer (och för den delen mina vänner) stl 34-36. De kanske inte klär sig som i "sex and the city" men de shoppar märkeskläder så som Tiger, Sand och Odd molly på NK. Och det går inte att bortse ifrån att jag med stl. 42, alltid den som är störst.

De är bra, roliga, intelligenta personer som tycker om mig för den jag är, men när jag ser en reflektion i ett skyltfönster så kan jag bara tänka på att gå ner i vikt.
Det är inte utan att jag undrar om jag skulle vara mer nöjd med min vikt om jag bodde i en mindre stad eller åtminstonde inte jobba på Östermalm…